Elin Wägner på Kronoberg

I Elin Wägners Tusen år i Småland finns en liten blänkare i kapitlet "Ängelen Gabriels psalm" om S:t Sigfrids folkhögskola - på fosterstadiet. Tusen år i Småland kom ut 1939, tre år innan folkhögskolan slog upp sina portar för de första eleverna. När det gäller skolans placering hade det varit många om budet, däribland Nydala. Men det var alltså Kronoberg som blev Nydalamunkarnas sentida arvtagare, enligt Elin Wägners sätt att se.

Elin Wägner fortsatte att intressera sig för S:t Sigfrids folkhögskola. I Vårdträdets första nummer 1945 fick redaktionen rätten att publicera sista kapitlet av Tusen år i Småland. En notis i samma nummer berättar också om "en vårdag, då Elin Wägner lät oss möta Selma Lagerlöf i kongenial tolkning och glänsande framställningskonst". Vårnumret 1948 berättar: "Själva avslutningen var som vanligt en enkel familjefest men fick i år en särskilt högtidlig prägel genom Elin Wägners besök. Hon talade om Gandhi, vist och varmhjärtat".

 

540 volymer

Den värdefulla boksamlingen i Elin Wägnerrummet donerades till skolan 1954, fem år efter Elin Wägners bortgång. Den utgjorde med sina 540 volymer och 100 småskrifter en betydande del av biblioteket på Lilla Björka, Elin Wägners hem i Berg. Många av författarinnans egna verk finns med i samlingen, även debutboken från 1907 Från det jordiska museet. Av Väckarklocka finns en översättning till norska och två korrekturexemplar med intressanta ändringar av författaren. Svalorna flyga högt finns i finsk översättning och Pennskaftet ståtar med två ryska versioner med olika titlar.

 

Facklitteraturen speglar ägarinnans huvudintressen och vittnar med sina understrykningar och marginalkommentarer om trägna studiemödor. Kvinnornas historia under skilda epoker har en stor plats liksom litteratur om fredsrörelsen och om kväkarna. Åtskilliga volymer handlar om Gandhi. Av miljöväckelsens urkunder finns inte många. Mina Hofstetters lilla bok om naturenligt jordbruk med tryckåret 1942 kan man dock hitta. Om och av Fredrika Bremer finns ett helt litet specialbibliotek. Ända in i sin sista sjukdomstid arbetade Elin Wägner på det minnestal över Fredrika, som lästes upp vid Svenska akademiens högtidssammankomst i december 1948. Det planerade Bremerbiografin blev aldrig fullbordad.

 

Författarparet Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder betygade att boksamlingen var ovärderlig för dem under arbetet med den storartade Wägner-biografin i två band som de slutförde 1980. En ny upplaga av denna kom ut på Bonniers 2004.

 

Elin Wägner-sällskapet och S:t Sigfrid Hundraårsminnet av Elin Wägners födelse uppmärksammades av S:t Sigfrids folkhögskola med en kortkurs kring temat "Fred med jorden - Fred på jorden". När Elin Wägner-sällskapet bildades 1990 var det naturligt att ta kontakt med folkhögskolan, som sedan detta år i samarbete med Sällskapet anordnat årliga veckoslutskurser i september. Se Elin Wägner-sällskapets hemsida för teman och rapporter från de senaste seminarierna.

Läs mer här

 

 

Texten bygger på en artikel i Vårdträdet 1982 av dåvarande bibliotekarien och en av bildarna av Elin Wägner-sällskapet K-F Bernander.

Rapport från Elin Wägner-sällskapets hösthelg 2011.
Rösten vi ärvde - 90 år sedan kvinnor fick rösträtt.


Hämta rapporten här.



 

Exilens själssmärta - 2009

 

Det var högtidligt på St Sigfrid när Mevlide Dullovi mottog Elin Wägner-sällskapets stipen­dium en solig förmiddag i november. Alla eleverna var samlade i matsalen, rektor Olle Lindqvist talade, Marianne Enge Swartz läste upp motiveringen samt överlämnade en blom­bukett och ett kuvert med 2000 kr och alla var vi lite rörda. Mevlide är 37 år och kom till Sverige för fem år sedan tillsammans med sin man och två små barn. Hon har läst svenska för invand­rare på St Sigfrid och arbetar nu som praktikant.

 

 

Motiveringen lyder

Mevlide har skrivit en text som ger röst åt många människors upplevelser idag; att tvingas lämna sitt land och försöka hitta en plats i ett nytt land. Det är en modig och klok text som inte väjer för smärtan utan låter den bli grogrund för  förhopp­ningar  om äkta möten mellan  kulturer.  Mevlides resa börjar i Kosovo och hennes kamp  handlar om att  både Kosovo och Sverige  ska få  plats  i  det nya livet. Och hon vill dra in oss i en kampen. Det låter som en Wägnersk utmaning!

 

Mevlide skriver

"Exilen har framkallat min själssmärta, smärtan som ingen kan bota. Från det ögonblick då jag gick ner för flygplanets trappor och trampade på den svenska marken har jag haft en stark känsla -  en skuldkänsla. Varför kom jag hit? Varför läm­na­­de jag mitt hemland?

Många frågor utan svar oroade mig i mitt huvud. Jag stod på en tvärgata. En plötsligt sväng för mig. Ett okänt land, ett okänt språk, en okänd kultur, funderade jag. Stor skillnad mellan den som jag lämnade i mitt land och den som jag hittade här. När jag kramade mina barn, rann plötsligt tårarna. Det var en känsla av sorg. Inga ord på mitt språk ingen skoj från nån, ingen hälsning. Hemskt!

Barnen och Gud var min enda tröst. Så började mitt nya liv i ett nytt land. Med många dilemman och rädslor.

 Nu har det gått några år, och jag har hunnit att i viss mening, sätta mig in i det svenska sam­hället. Det är spännande för en människa att leva i två kulturer. Det har hänt mig. Sverige har delat min personlighet. Delen som kämpar inombords för sin kultur och den som försöker att trivas i den svenska kulturen. Varje kultur är vacker på sitt sätt. Man kan vinna mycket i ett annat land men tyvärr, kan man förlora också. Jag har träffat många barn från mitt land som inte kan någonting om albansk kultur. Det är tragiskt. Det är inte barnens fel. Det är föräldrarnas fel. De som har dåligt samvete tycker att det är bättre för deras barn att de ska växa upp i den svenska kulturen. Jag accepterar inte detta.

 Det är vår plikt att lära våra barn om vår kultur. Hur kan barnen veta något om sin kultur, och sina traditioner om de inte kan sitt språk. Hur kan barnen veta varifrån de kommer, och vem som är deras farföräldrar om deras föräldrar aldrig har berättat för dem. Jag är inte mot den svenska kulturen förstås. Vi har stora fördelar av Sverige.

 Det som jag uppskattar mest i den svenska kulturen är omsorgen om naturen. Svenskarna uttrycker stor förståelse för miljön och djur. Detta skulle jag vilja överföra till mitt folk. Här är vi fria och vi kan praktisera vår kultur, och våra traditioner. Vi är kulturambasadörer tycker jag. Vår mänsklighet, vår varmare själ, respekten för föräldrar och gamla människor, våra fester och våra bedrövelser och ilskan. Vi kan vara en spegel för svenskarna hur det är att leva i två kulturer./ Mevlide Dullovi