 En artikel i Dagens nyheter med rubriken "Bo på landet i Toscana" väckte förhoppningar. Den handlade om agriturism som innebär att turister hyr lägenheter i anslutning till gårdar på landet. I artikeln nämndes några kommuner i Toscana som justsatt igång agriturismverksamhet. Jag skrev och fick mycket varierande svar. Ett handskrivet brev började så här: " Vi har inget hav och inget nattliv men ett stycke äkta Toscana." Det lät oemotståndligt och efter en lång brevväxling om affärer, bussar, avstånd till Florens, väder..... bestämde vi oss. Första veckan i oktober 1988 började den långa tågresan genom Europa . Vi var två lärare och 16 elever. En mörk oktoberkväll steg vi av tåget i Arezzo efter en 30 timmars resa. Vi möttes av Kajsa Zaccheo , ansvarig för agriturismsatsningen i kommunen. Hon är gift med Ugo från byn men född i Ludvika. Kajsa var den som introducerade oss i byn och som öppnade dörrar för oss landsmän från Sverige.Den första kvällen var mörk och vi var utmattade efter resan. När vi steg av utanför Fattoria Ghezzi där vi skulle bo möttes vi av Signora Ghezzi och hennes son Arturo. De hade dukat upp en överdådig måltid åt oss. Vi stupade i sängar, betydligt bekvämare, än vi hade föreställt oss och vaknade av tuppar och hundar och morgonpigga vindruvsplockare utanför vårt hus. Vi upptäckte att vi bodde i lägenheter i ett kanske tusenårigt hus i en park med flera byggnader som skvallrade om att Fattoria Ghezzi hade varit en gård med stor verksamhet och många anställda. Husen vi bodde i var torkrum för tobak, limonaia för vinterförvaring av citronträd och en gammal olivkvarn. Där fanns också en nybyggd pool. Affären låg 20 meter bort och brödet var nygräddat. När eleverna började teckna och måla i gränderna uppstod många språklösa "samtal" och möten med byborna. Från vår sida var det kärlek vid första ögonkastet! Byborna i Pieve tog möjligtvis lite mer tid på sig innan vi blev accepterade. Vi gjorde flera akvarellutställningar och bjöd på ostkaka, pepparkakor och några gånger på svensk musik. Genombrottet i våra relationer kom nog när vår värd Arturo tog med sig sin mamma och några av de bybor vi träffade och gjorde ett besök hos oss på folkhögskola i Växjö. Det blev en viktig erfarenhet av att byta roller. Våra italienska vänner förvånade oss genom att bl.a. med stor emfas hävda att den svenska maten måste vara bäst i Europa, särskilt folkhögskolans frukostknäckebröd med rikligt med Bregott och apelsinmarmelad! Däremot var de inte så imponerade av hyttsillen i Kosta. Visst tyckte de att de var gott men isterband liknade ju vinterkorven hemma i byn och stekt sill var typisk olivpressningsmat. Det har blivit fyra mycket uppskattade besök i Sverige. Ock kanske har var tionde person i byn varit i Växjö. Efter några år började vi göra veckolånga sommarkurser Med teman som kulturhistoria eller akvarellmålning och så småningom även vandring.
Nästa steg var när vi började göra kurser för kökspersonal på folkhögskolor som utvecklades till kursen om mat och hälsa. I dagens utbud är nog kurserna med konst och trädgårdshistoria de mest attraktiva. Där tar vi in kända namn som Katarina och Sten Dunér, Karin Berglund och Stefan Edman. Det har utvecklats till en långvarig relation mellan S:t Sigfrid Folkhögskola och Pieve a Presciano. Vi vill att den består och vi vill gärna hjälpa fler att hitta den lilla byn i Toscanas hjärta! |
